IT och affärer

Ofta används ordet datorvirus som samlingsnamn på olika typer av skadlig kod. Förutom virus finns dock även trojaner, maskar, spyware och keyloggers, som alla är olika typer av skadlig kod.

Hur fungerar virus?

Skadlig kod sprids ofta genom e-post, där program eller infekterade dokument skickas som bilagor eller som länkar i själva mailet. Programmet innehåller ofta kod för att söka reda på e-postdresser som finns lagrade på datorn och skicka koden vidare till dessa adresser. En del virus söker igenom datorn efter dokument eller dokumentfragment som de använder för att göra meddelandet mer personligt. Mottagarna till de filer som skickas ut kan då tro att mailet kommer från någon bekant, vilket gör dem mindre vaksamma på mailets innehåll.

De flesta typerna av skadlig kod är skrivna för operativsystemet Windows, och detta av flera skäl. Det finns en uppsjö av småprogram till Windows, vilket gör att många Windows-användare vant sig vid att installera främmande programvara. Vidare skiljer Windows’ användargränssnitt inte mellan att öppna och köra en fil, vilket utnyttjas av virusskapare. Windows är slutligen det absolut vanligaste operativsystemet, och många av de som använder det har begränsade kunskaper om datorsäkerhet.

Skydda dig!

För att skydda sin dator mot olika typer av skadlig kod är det viktigt att ha ett antivirus program installerat, som man uppdaterar regelbundet. Man beräknar nämligen att det kommer 20-30 nya virus varje dag, och för att dessa ska registreras av antivirus programmet krävs att någon identifierar viruset och skickar in information om det till antivirus företaget. De flesta antivirus program uppdateras automatiskt, men man bör vara vaksam och kolla att det verkligen uppdateras som det ska. Att inte ha ett bra antivirus program är att utsätta sig för en onödig risk.

Det är inte särskilt länge sedan som ”att gå till videobutiken” var en självklar aktivitet för många människor. Oavsett vilken ålder man var i så var det naturligt att då och då gå och hyra en rulle på den lokala videoaffären.

Men nu förtiden har det kommit sig att videobutiken blir alltmer digital. Det började med de obemannade videobutikerna där man kunde gå in i ett mindre rum och med hjälp av en dator hyra en film utan att faktiskt träffa någon. Det fungerade halvdant, eftersom att det så snabbt var tvunget att lämna utrymme för den – av många föraktade – nedladdningskonsumtionen. Inom ett par år hade en hel generation lärt sig att ladda ned film ”olagligt” och plötsligt fanns det inget skäl att vare sig lägga tid eller pengar på videobutiker.

Men förhållandevis nyligen blev det ju olagligt att ladda ned film ”på riktigt” – det vill säga att man faktiskt riskerade att få konsekvenser – och det var då det verkligen lämnades öppet för de första nätbaserade videobutikerna. Bland dem hittar vi bland annat Headweb som framgångsrikt erbjuder onlinevisningar av både nya och gamla filmer, men till ett pris på mellan cirka 19 och 39 kronor.

Det ser många som en schysst gyllene väg; konsumenten måste stå för en viss kostnad, men slipper ansträngning, spolning, ansvar och så vidare. Det är verkligen en optimal lösning för den som vill ha en film enkelt och omedelbart. (Nedladdning tar trots allt sin tid).
Det ska bli spännande att se vad som händer med nedladdningen och de nätbaserade videobutikerna framöver! Att det är effektivt att hyra film på nätet är idag en självklarhet.